{12}

jfr. Parviainen: “Elämismaailma”:ung.den levda världen (Parviainen 1994, 26–28, 31–33, 43, 45, 48–49) beskrivs som den gemensamma situationen där vi realiseras till vårt varande, “Dasein”. Våra kroppar stadgar det subjektiva perspektivet för alla och envar och fungerar som utgångspunkt och köttsligt centrum för den enskilda individens erfarenheter och egenskaper och göromål. Samtidigt är kroppsligheten inte att reducera endast till en plats där val och tankar manifesteras; en blir till sitt varande och sin situation genom de val och impulser, värderingar, hen konkret realiserar till aktioner. Enligt Parviainen, som i sin uppfattning följer liknande formuleringar av bl. a Heidegger, är vi som utslungade i den levda världen [här vår omedelbara situation/-omgivning], som fortskrider utan oss men som vi även bygger upp och håller ihop med gemensamma krafter. Den intersubjektiva och alltså gemensamma levda världen möjliggör kontakt och förståelse mellan individer (Parviainen 1994, 71), trots att den specifika köttsliga situationen [varelsen], utgångspunkten och platsen för erfarenhet aldrig kan vara gemensam. Till den levda världen hör “den fysiska omgivningen, samhället med dess normer och institutioner, historia och tradition, osv.”, upplevda ur var och ens specifika köttsliga situations perspektiv (Parviainen 1994, 28, egen översättning, kursiv tillsatt). Med ordvalet omedelbar omgivning vill jag välkomna dessa fenomen i sättet jag uppfattar omgivningens materiella skikt.